VARNING FÖR EXTREMT LÅNGT INLÄGG!

Men om ni är jedheads så är det nog kul för er att läsa om vårna jepic dag :D

Hej! Sitter nu hemma dagen efter den bästa dagen i mitt liv på länge! Vi var ju såklart äntligen och såg dem, JEDWARD! :''D Först i kista på blogawards och sen sista stopp, fryshusets konsertlokal såklart! Galen, men grymt rolig dag!! Dagen började med att vi gick upp vid 8 på morgonen, duschade och fixade oss. Vid 12 tiden tog vi oss från slussen till kista. Väl i kista gick vi först och hälsade på Alicia som stod i kön för signeringen med Ulrik Munther. Vi rörde oss sen mot scenen och väntade på killarna. Efter några timmars väntan så skrek några till och sen skrek allihopa. För några våningar upp så dök killarna upp i fönstret. Alla blev galna och ropade efter dem. De stod där och vinkade ett tag innan de försvann. Sen dök Ana Gina upp på sen och berättade lite om vad som skulle hända. Då och då skrek folk till i publiken och alla blickar vändes upp mot fönstret. Men gång på gång var det bara falskt alarm, det var deras manager som dök upp istället. Efter Ana Gina dragit igenom lite snabbt när och vad som hände så var det någon modevisning. Jag tror att måttligt många var intresserade av den, alla ville ju att killarna skulle komma ut på scen!

Efter modevisningen var äntligen väntan över för alla. Killarna dök upp på scenen och allt blev bara så galet! Och de var också lite galna.. Haha. De hoppade runt och gick på händer och sånt  Sen körde de några låtar, bla Lipstick & Under pressure. När de höll på att avsluta sista låten så kuta vi bort till signeringskön. Och självklart var det ju redan fullt där, men vi ställde oss i kön såklart  När vi kommit en bit så sa en vakt åt oss och flera runt om oss att vi inte skulle stå där (?) Utan att kön började längre bort. Vi blev ivägschasade dit typ, och när vi kom dit där vakten hade visat oss så började ju inte kön alls där!! Grrr... Vi förlorade alltså våran plats i den 'riktiga kön'. Vi vägrade ställa oss sist, allt var ju vaktens fel. Så vi trängde in oss lite fint sådär på ett annat ställe. Efter en tids väntan (okej, lång tids väntan!) så gick flera ur sin plats i kön, vi förstod inte varför tills någon kom förbi och berättade att de hade kapat kön, och där de hade kapat den, folket där efter skulle inte få komma fram och träffa dem. SÅÅÅÅ SUUUUURT!!! Vi typ stod och glodde på dem där de stod en bit bort och kramade om folk och signerade. Så nära, men ändå så långt borta.. Kände nästan att tårarna kom där.

Det blev ännu sorligare när Alice dök upp, hon var jättenära att få hamna inannför 'kapningsgränsen', men hon hamnade utanför. Och hon var så ledsen! Tårarna rann och hon stod och höll i massor av saker som hon hade förberett åt dem som hon skulle få. Typ filmer som hon hade gjort åt dem med egnagjorda jättefina omslag, stora marabou chokladkakor och andra saker. Kanske låter lite fjortisaktigt att börja gråta över en sån sak, men John och Ed är verkligen allt för henne och de betyder jättemycket för henne. Jag kramade om henne flera gånger, blev så himla ledsen för hennes skull. Hon är en sån himla underbart fin person, och det var väldigt jobbigt att se henne ledsen. Vi andra tyckte det också var jättetråkigt att vi inte fick träffa dem, men jag kände mig träffad när jag såg Alice. (Men blev väldigt glad för hennes skull att hon hade lyckats få någon i deras 'crew' (?) att överlämna hennes saker.) Men hon hade förtjänat att träffa dem också. Men, sånt är liver ibland... Antar jag. Josefin och jag ver också (väldigt!) besvikna. Men vi är så glada att fått se dem, live, här i sverige!!  

Vi lämnade gallerian och svängde förbi donken påväg till fryshuset. Mår så dåligt av att äta donkenmat (inte för att maten typ består av flera hundra procents fett. (okej, kanske lite då Men mest för jag får nästan hjärtklappning när jag äter deras burgare och skit!  Så jag tog en sallad. Sen fick vi skjuts till fryshuset. Då började nästa köväntan. Tills sist kom vi in och konserten började. Le kid var förband, rätt okej, men det var ju Jedward alla väntade på! Till sist kom de och den RIKTIGA konserten kunde börja. De körde typ alla sina låtar, så awesome!! Under Ghostbusters låten sprutade de vatten med vattenpistoler på alla, hahaha  Sen när allt var slut, innan de gick, så sa de att de älskade sverige och alla fans och sa att de längtade att då komma tillbaka till Sverige. Då är det bara att vänta tills nästa gång då!  LÄNGTAR, LÄNGTAR!!!

När allt var slut så gick vi mot bilen för att få skjuts hem till Josefin. Vi pratade i munnen på varandra (massor!)Om hur galen dagen och kvällen hade varit, om John och Ed och hur sjukt allt var som vi hade gjort idag. Nästan overkligt. Vi satte oss ned på asfalten och skrattde rakt ut, allt var så galet!! Så jävla härligt! Nu sitter vi här hemma hos Josefin och kollar på massor av bilder. Vi kommer aldrig glömma den här dagen, 17 September 2011. The most jepic day ever! Tack så himla mycket för idag Josefin, det har varit en så grymt underbar dag som vi aldrig kommer glömma! Älskar dig ♥♥

Här kommer en del bilder, vi tog ju massor såklaaaart! våra kameror skrek på batteribrist och otillräcklig plats på minneskorten. Jag hade 2 kameror så nu är slut på batteri och minne. ÅÅååååh! Vill bara vrida tillbaka klockan och uppleva allt om och om igen. Ja, nu kommer bilderna: